Finn ett fel liksom


I syrenbusken

Dagen i dag...

Jag har varit oerhört glad i dag och kännt att livet är så värt att leva. Allt är lätt och hur har jag någonsin trott att något är svårt. Det är solen. Det är värmen. Att kunna gå i tunn klänning och inte frysa det minsta, snarare helt tvärtom.

I dag ja, dagen började med två timmars kroppsscanning. Fancy fancy kan tyckas att kosta på de stackars ssk-studenterna detta. Men det var i meditativt skeende skroppsscanningen skedde. Känner du din vänstra stortå... mm.

Men jag klagar inte, från skolan har jag ju varit "ledig" sedan första april.. Plus helger och röda dagar. Jag tackar och tar emot.

Men efter några timmars grupparbete i solen fick jag för min att bege mig mot staden för lite spontanshopping, 527kr senare tyckte jag att jag kunde vara nöjd.

Nu är jag precis hemkommen från häng på uteservering och är några glas vin rikare också. Dock med taket uppfällt då regnet valde att falla. Det gör då verkligen detsamma. Trevlig promenad genom Haga blev det också. Och glädjen över att kl 21.50 sätta sig på en överfull spårvagn var total.

Jag säger som Hot chip:
Nothing is wasted, and life is worth living
Eller kanske som Kenta (och som min fb-status skvallrar om):
Just idag mår jag bra..


Och så skiter jag i resten!

Mera svettis än friskis!?

Har precis klarat av mitt allra första spinningpass (om man bortser från det pass Hans tvingade mig köra under gymnasiegympan till följd av alldeles för mycket skador).

Jag svettades iaf nå kopiöst. Golvet var liksom blött efteråt..
Och jag vet inte om det beror på att jag är sjukt otränad, om jag, om ändå inte allt, börjar bli lite tränad eller om det berodde på sjuklig nervositet inför ett första spinningpass.

I vilket fall, jag är ganska nöjd.
Får dock se om det blir mer spinning för min del.



(Och nej, detta kommer inte bli nå tråkig träningsblogg.)
Kände dock att detta kunde vara trevlig information att dela med resten av världen!

So tonight I'm gonna cut it out and then restart

Och så kom tårarna tillsist.
Det var skönt att ändå bara låta dem falla.



Jag kände mig så oälskad för en stund.
Som om vem skulle någonsin kunna älska mig liksom.

De senaste dagarna i några bilder




räknare
besöksräknare
RSS 2.0