Min far med toffsarna i håret.
Jag fick för mig att lyssna på Creedence. Som jag sagt tidigare är det barndom för mig. Eftersom mina föräldrar lyssnade på det.
Men det ger mig inte bara glada minnen. Det får mig nämligen att tänka.
Det är som med låten What's up med Four non blondes. Den får mig att tänka på en solig söndag för massa år sedan. Det måste varit försommar, för jag minns att persiennerna i köket var nerdragna, mamma skickar ut mig för att hämta pappa i garaget. Maten är klar. Jag har alltid haft en konstig känsla med det här minnet. Något som fått det att inte kännas helt bra. Jag har efter många år kommit på vad det är.
Jag minns att så fort jag skulle ut för att se vad pappa hade för sig i garaget var jag tvungen att göra mig hörd, jag kände att jag var tvungen att höras. För att han skulle få tid.
Det var nog min, då, värsta mardröm att komma på pappa med en öl i handen, som han skamset försökte gömma.
Det är med en klump i bröstet jag minns hur jag, när jag var ännu yngre, alltid försökte gömma den öl pappa drack, vid så kallat "helgmys". Och vid flera tillfällen blev han upprörd över vad jag gjorde. Jag hade nämligen en tendens att alltid ta ölen och ställa in den så långt bakom soffan som jag bara kunde. Jag förstod aldrig då just varför jag gjorde det. Bara det att pappa inte var densamma efter att han hade druckit.
Jag vet inte om han drack speciellt mycket. Men han tålde helt enkelt inte alkoholen.
Det har försört så jävla mycket. Varenda semester ute med husvagnen var en pina. Och jag gjorde samma sak där. Gömde ölen så långt in under husvagnen jag bara kunde. Semestern i Spanien när jag var elva ska vi inte ens prata om.
Jag kommer att tänka på ett kort vi har hemma i något fotoalbum. Min syster och jag sittades på var sin sida om en sovandes (däckad) pappa. Vi hade varit så pass busiga och satt i massa färggranna toffsar i hans hår. Mamma fick snällt ställa upp och ta ett kort på det. Och jag vill inte ens tänka på hur min mamma kände då i det ögonblicket.
Jag kan skylla min pappa för mycket men jag är samtidigt väl medveten om att alkoholism är en sjukdom och att min pappa hade en betydligt värre uppväxt med sin egen far än vad jag har haft.
Men det ger mig inte bara glada minnen. Det får mig nämligen att tänka.
Det är som med låten What's up med Four non blondes. Den får mig att tänka på en solig söndag för massa år sedan. Det måste varit försommar, för jag minns att persiennerna i köket var nerdragna, mamma skickar ut mig för att hämta pappa i garaget. Maten är klar. Jag har alltid haft en konstig känsla med det här minnet. Något som fått det att inte kännas helt bra. Jag har efter många år kommit på vad det är.
Jag minns att så fort jag skulle ut för att se vad pappa hade för sig i garaget var jag tvungen att göra mig hörd, jag kände att jag var tvungen att höras. För att han skulle få tid.
Det var nog min, då, värsta mardröm att komma på pappa med en öl i handen, som han skamset försökte gömma.
Det är med en klump i bröstet jag minns hur jag, när jag var ännu yngre, alltid försökte gömma den öl pappa drack, vid så kallat "helgmys". Och vid flera tillfällen blev han upprörd över vad jag gjorde. Jag hade nämligen en tendens att alltid ta ölen och ställa in den så långt bakom soffan som jag bara kunde. Jag förstod aldrig då just varför jag gjorde det. Bara det att pappa inte var densamma efter att han hade druckit.
Jag vet inte om han drack speciellt mycket. Men han tålde helt enkelt inte alkoholen.
Det har försört så jävla mycket. Varenda semester ute med husvagnen var en pina. Och jag gjorde samma sak där. Gömde ölen så långt in under husvagnen jag bara kunde. Semestern i Spanien när jag var elva ska vi inte ens prata om.
Jag kommer att tänka på ett kort vi har hemma i något fotoalbum. Min syster och jag sittades på var sin sida om en sovandes (däckad) pappa. Vi hade varit så pass busiga och satt i massa färggranna toffsar i hans hår. Mamma fick snällt ställa upp och ta ett kort på det. Och jag vill inte ens tänka på hur min mamma kände då i det ögonblicket.
Jag kan skylla min pappa för mycket men jag är samtidigt väl medveten om att alkoholism är en sjukdom och att min pappa hade en betydligt värre uppväxt med sin egen far än vad jag har haft.
Kommentarer
Trackback
