Och Yes Yes Yes You Are Unbelievably Meaningless

Åh herre jösses.

 

Jag har haft flera dagar nu det sista då luften bara gått ur mig, då jag inte varit benägen att göra något alls.

En press som släppt, en spänning i kroppen och med den kommer huvudvärken och den totala mattheten.

 

Idag är en sådan dag. Idag har jag haft NKSE, Nationell klinisk slutexamination för sjuksköterskeexamen, bedside-delen. Den skriftiliga tog vi hand om för någon vecka sedan.

 

Tanken är att man som student ska ha hand om en patient under ca 3 timmar (morgonarbete). Jag fick ha två patienter för att min bedömare skulle kunna se hur jag prioriterade och så att det inte blev att jag bara "satt av tiden". Min NKSE tog ju plats på min senaste praktikplats, MAVA Sahlgrenska (jaja det heter inte MAVA längre I know..). Under dessa veckor träffar jag inte på något allt för akut namnet till trots.

 

Tro fasen att detta ska ske just idag, just med min patient. Men det borde jag ju räknat ut. Det är ju det som kallas typiskt! Mitt upp i allt går nämligen min ena patient och får ett tryck över bröstet (bröstsmärta = big no no) och känner att det är tungt med andningen. Jaha säger jag och sjunker sakta genom golvet. (Mitt livs värsta scenario håller på att spelas upp och jag ska tydligen vara huvudpersonen). Det blir på med massa syrgas, läkarkontakt och ordinationer som jag knappt hänger med i, morfintillblandning, infusioner, EKG, kapillära blodprover och massa mer.. you name it! Det var nästan som att jag trodde att jag själv skulle dö på kuppen.

Och mitt upp i allt detta ska jag bli bedömd efter min förmåga. Kört tänker jag.

 

Men konstigt nog valde min bedömande sjuksköterska att jag gjort bra ifrån mig och valde att godkänna mig.

 

Efter detta blev jag så vimsig att jag nästan glömde bort att byta kläder.

 

 

Sen gick jag hem och dog.