Och Yes Yes Yes You Are Unbelievably Meaningless

Oj oj oj är nog mina tankar om denna dag. Har gjort ett dagspass på akutvårdsavdelningen idag. Ska dit imorgon igen och just nu känner jag att jag vill inte.

 

Tankarna just nu går mest kring huruvida jag gjort ett felaktigt val. Det är väl först nu jag kan inse det också iofs. Är det här verkligen det jag vill. Så mycket ansvar och så lite tid. Och ingenting tillbaka får man. Iaf inte i pengar. Vara helt okej med att inte få äta på ett helt arbetspass. Stress stress stress. Hur orkar sjuksköterskorna som gör detta dag in och dag ut. Jag ser för tillfället ingen som helst glädje med det.

Just nu känns det verkligen surt.

 

Och vad förväntas egentligen av en student? Är det meningen att jag ska kunna hålla koll på 10 patienter själv. Jag fattar ju inte ens hur Klara/SVPL fungerar. När ska jag veta om jag ska kontakta husjouren. Hur ska jag veta om jag får lämna ut preliminära undersökningssvar. Hur ska jag kunna memorera alla labbsvar. Minnas allt som sagts och gjorts och det som inte sagts och gjorts. Hur ska jag kunna få en uppfattning av patientens omvårdnadsbehov när jag inte hinner lämna datorn. Veta att "den tabletten avvaktar vi lite med för patienten uppvisade si och sådana tecken". När ska jag lära mig hur hela den här jäkla organisationen är styrd.

 

Blä.

 

Det är väl bara att inse, utbildningen ut ska jag väl klara av att gå. Sen får vi väl se vad som sker. Arbeta som sjuksköterska känns dock högst tveksamt.

Den direkta kärleken som uppstod efter bara ca 10sek av låten.

 

Magnifikt!

 

 

 

Och kanske världens bästa låt dessutom...

Idag har jag hängt med mina girls, iaf de av oss som är ute på praktik.

Det har varit skönt, att få ta del av deras upplevelser, vad de tycker tänker och känner. Om deras problem, totala hjärnsläpp och missöden.

 

Inget ont menat. Men det gör min egen oro om värdelöshet något mindre. Jag är inte ensam om att tycka och tänka såhär. Och en känsla av att det kanske trots allt ordnar sig tillslut!

Inte nog med att jag precis gjort week from hell så gav min handledare mig, sisådär kvarti16 idag, en "hemläxa".

 

Två kompendier om EKG-tolkning.

 

Bläddrar i den ena och det första textstycke som möter mig är följande:

"Det här fickkompendiet är tänkt att användas för läkarstuderande under hursen i internmedicin för att snabbt kunna rekapitulera de viktigaste kännetecknen för de kliniskt vanligaste ekg-diagnoserna..."

 

 

De här kan du läsa hemma, sa hon. Vi är ju lediga imorgon.

 

Vad jag svarade..:

 

 

 

T A C K ! ! ! !

 

Jag kör week from hell denna veckan. Jag har ju precis påbörjat praktik.

Min handledare (och då också jag) kör följande vecka:

 

måndag

tisdag

kväll

 

onsdag

ledig

 

torsdag

fredag

lördag

kväll

 

söndag

dag

 

Jorå, lägg där till att ett kvällspass startar kl 12.

Jag får ha livet på paus denna vecka.

 

 

Dessutom är jag placerad på MAVA. Fort fort fort ska det gå. Jag vet inte riktigt om akutsjukvård är riktigt min grej...

Jag kan inte riktigt släppa det. Framtiden. Jag tror det beror på förändring. Mitt liv kommer inom en snar framtid ändå att förändras. Massa nytt ska in och massa gammalt, tryggt, kommer att försvinna.

 

Idag är en dag med massa nytt.

Jag katastroftänker. Jag vill inte. Jag vill inte.

Så går tankegångarna.

 

Men jag vet ju också, det löser sig. Det vet jag ju egentligen.

Det gör ju alltid det.

 

Har idag ökat på min samling av gympaskor.

Från att för mindre än ett år sedan enbart haft ett par som jag använt i decennier (säkert) till att gå till, nu, tre par fina, bra och riktiga skor känns stort och jag känner mig stolt.

 

 

Nu gäller det ju bara för mig att använda dem flitigt också!

(och jo, de lila snörena ska få stryka på foten.. är lite väl för mig)