102 dagar kvar..
Oj oj oj är nog mina tankar om denna dag. Har gjort ett dagspass på akutvårdsavdelningen idag. Ska dit imorgon igen och just nu känner jag att jag vill inte.
Tankarna just nu går mest kring huruvida jag gjort ett felaktigt val. Det är väl först nu jag kan inse det också iofs. Är det här verkligen det jag vill. Så mycket ansvar och så lite tid. Och ingenting tillbaka får man. Iaf inte i pengar. Vara helt okej med att inte få äta på ett helt arbetspass. Stress stress stress. Hur orkar sjuksköterskorna som gör detta dag in och dag ut. Jag ser för tillfället ingen som helst glädje med det.
Just nu känns det verkligen surt.
Och vad förväntas egentligen av en student? Är det meningen att jag ska kunna hålla koll på 10 patienter själv. Jag fattar ju inte ens hur Klara/SVPL fungerar. När ska jag veta om jag ska kontakta husjouren. Hur ska jag veta om jag får lämna ut preliminära undersökningssvar. Hur ska jag kunna memorera alla labbsvar. Minnas allt som sagts och gjorts och det som inte sagts och gjorts. Hur ska jag kunna få en uppfattning av patientens omvårdnadsbehov när jag inte hinner lämna datorn. Veta att "den tabletten avvaktar vi lite med för patienten uppvisade si och sådana tecken". När ska jag lära mig hur hela den här jäkla organisationen är styrd.
Blä.
Det är väl bara att inse, utbildningen ut ska jag väl klara av att gå. Sen får vi väl se vad som sker. Arbeta som sjuksköterska känns dock högst tveksamt.
Kommentarer
Trackback
